Ny adress

Jag har en ny adress där jag publicerar mina alster:

http://findinglivingstone.blogg.se/

Återkomsten

Vistelsen i Dubai tycks ha stigit Hjalmar åt huvudet. Han har sen återkomsten lagt sig till med en helt ny attityd. Vid lunchen ska man mata honom med vindruvor och han arbetar knappt under lektionerna pga risken att smutsa ned sig. Albert som under hans frånvaro ångrat sig och velat be om förlåtelse för sitt beteende har inte givits något tillfälle av Hjalmar.
Då vi inte velat nedlåta oss till uppassare har Hjalmar nu tytt sig till Emil, en liten pojke vars självhävdelse inte tagit sig uttryck i de små människornas vanliga gapiga vis.

Han är istället av en annan typ, slicka uppåt sparka neråt, en karriärist, en person att utmärka sig genom strävan. Vi har att göra med en enträgen ung man, som alltså antagit rollen som Hjalmars passopp. Hjalmar är mycket nöjd och vi, hans tidigare vänner, föräras på vår höjd med högfärdiga blickar.

Men jag och Albert lider ingen nöd, ty vår nya klasskamrat Ernst förefaller vara en begåvning utöver det vanliga och därför ett sällskap som egentligen passar oss bättre än Hjalmar.
Vi frågar oss dock vad som kan ha gått snett i Dubai. Hur utvecklades Hjalmars tidigare ödmjuka överlägsenhet till detta? Jag föreställer mig att han så att säga försöker gottgöra för sin läggning, att han vill vara sin far till lags efter besvikelsen han mottog. Albert, som inte velat kännas vid Hjalmars homosexualitet sen incidenten på nyår, hävdar att hans far rätt och slätt fått nog av sin sons tonårsuppror.

Vinterhalvårets gissel

När jag efter någon timmas läsning på Café Soda strosar runt på Hornsgatan möts jag av en underbar syn. Den mögliga porrbutiken Eros tycks ha slagit igen och numer pryds dörröppningen av en gayflagga. Jag kan knappast tänka mig något mer ironiskt. Frågan är hur det kan vara möjligt att röka ut den anskrämliga atmosfär och stank som butiken i många år ingjutit väggarna och hela dess omgivning med.

Revidering: Idag skymtade jag en skylt som sade mig att det endast handlar om en renovering, men frågan är fortfarande vad gayflaggan gör där. Har den alltid funnits?

Min vandring förde mig sedan längs Ringvägen, där Tantolundens under sommarhalvåret frodiga träd uppfyllde mig med den innerligaste önskan efter vårens grönska och om en annan härstamning.

Soul

Soul förkroppsligar vår starkaste känsla, själens innerligaste begär. Kärleken, det flyktigaste av människans känslor. Den enda känslan som förknippats henne sen födseln. Varje text är en repris av första förälskelsen, första nekandet och första ömsesidiga förhållandet.



En fantastiskt tidlös föreställning om älskandet och samhörigheten, en oemotståndlig passion och känsla som genomborrar de hårdaste av hjärtan. I de sköraste stunder erinrar soulen dig om nyförälskelse och den bekymmerslöshet som förknippas med tillståndet. Den återställer din vitalitet, den är din flykt från verkligheten och din räddare i nöden.

Äh, jag återkommer imorgon då jag är i ett bättre tillstånd.

Subventionera mig?!

Efter mycket om och men lyckas jag äntligen finna ett par skor jag skulle kunna tänka mig:

Haken är att de går för oskäliga 2200 kr!! Jag lovar att Hjalmar redan har tömt hela Pradas förråd i Dubai på osmakliga och kostsamma plagg, som det ändå visar sig att hans kroppshydda inte kan bära upp. Jag undrar när han ska förstå att det är oförenligt att vara tjock och ha snygga kläder.

Kvällen tänkte jag spendera med en stillsam månskenspromenad, ty Albert och resten av grabbarna är antingen med sina respektive eller borta från staden över helgen.
Det här blev ett inlägg av kortare slaget, jag har dock planer på att återkomma senare ikväll, då jag ska tala om soulens förträfflighet.

Fjalmar

Ni är många som undrar om Hjalmar, vad som hände sen och så vidare. Saken är den att jag har varit alldeles för arg på honom för att kunna uppbåda tillräcklig koncentration för att skriva. Han har åkt till Dubai och ska bo hos någon slags shejk (förmodar jag) som hans far känner. Det sägs att huset inte ligger vid stranden, utan stranden ligger i huset.

Föreställ er ett hus många gånger vräkigare än det ovan.

Imorse vaknade jag upp till illvilligt regn och kyla, åt min nyttiga (så att jag håller mig smärt och fin) frukost, stoppade i mig min tabletter och for till skolan.

Hjalmar gick inte upp över huvud taget, åtminstone inte av egen maskin. Hans far var redan ute i staden då, förmodligen för att ligga med prostituerade (o ja, han sysslar otvivelaktligen med sådant).

Nä, det här går inte. Att skriva eldade upp mig igen. Jag kokar. Jag ger det ett försök imorgon igen.

Big trouble in Little China

Återigen, förlåt! Jag har varit akut upptagen med att läsa Nietzsche, lyssna på pop och förbereda mig för en eventuell karriär som stadsplanerare:



Ovan är förvisso inte Afrika, men förutom länders olikartade arkitektur skiljer sig städer (eller så som de borde se ut) inte särskilt mycket. Spelet är dock oerhört verklighetstroget, precis som i den riktiga världen måste man tillgodose ett visst välfärdsmått. Det är exempelvis omöjligt att locka människor till din stad om du inte har ett gott rykte och lever upp till det. Nyckeln till detta är att kunna mätta sina invånare, bereda dem sjukvård och underhållning.
Som ni kan se på bilden har jag lyckats tämligen bra med det här området, men just som i verkligheten är det ofrånkomligt att det skapas slumområden:



Här, i utkanten av staden, samsas de mindre belevade med industrier och jordbruk, utan tillgång till ens den enklaste akupunktur eller örtmediciner. Samhällets utstötta eller de som med livet i insats spelar lyckans roulette.

Den vanliga och enklaste åtgärden för att (på pappret) höja attraktionsvärdet är då att smälla ett radda av likadana trädgårdar och annat krafs som inte kräver särskilt mycket underhåll:


En klart ledsam utveckling som jag genast ska rätta till!

Dock ska jag säga en sista sak innan jag än en gång lämnar er, snart kommer bloggen byta adress till blogg.se. Jag säger förstås till när den stunden är kommen.

jhjhjhk

jhjhjhjhkgjmuu7yk,kkkkkk

Hur mår Hjalmar?

Inleder med att be om ursäkt att jag hållit er på halster. Jag har som ni kanske förstår varit en smula upptagen den senaste tiden. Hjalmar är återfunnen, eller det var snarare så att han hittade hem själv (vi vill ju inte ge räddningstjänstemännen äran i onödan).

Det var igår förmiddag som änkan Silverstierna (ryktet säger att hon giftmördade sin man för att ärva hans pengar) sa sig skymta en figur misstänkt lik Hjalmar. Det var under ett parti bridge som hon plötsligt hörde ett skrik och en stor figur som i hög fart rörde sig bort från området. Polisen kan varken bekräfta eller dementera hennes iakttagelse då Hjalmar som sagt begav sig hemåt på egen hand.

Enligt polisens experter ska han dock ha rört sig mot skogen i utkanten av villaområdet, för att, i egna ord, "finna föda". I skogen ska han ha grillat sina medhavda korvar (Hjalmar har frys och kylskåp på sitt rum) och ätit bär. Han ska enligt sjukhusets undersökning vara välbehållen sånär som på den undernäringen han lidit, med tanke på att han levde enbart på korv och bär. Vi har alltså inte direkt någonting att oroa oss över. Jag lovar att återkomma när jag har pratat med Hjalmar, just nu är både han och hans familj för uppskakade för att tala om det som inträffat.

Den långa flykten

På något vis har nyheten om Hjalmars avvikande sexualitet läckt ut. Olyckligtvis är håller hans familj hårt på sina konservativa värderingar och traditioner, och till dessa hör inte homosexualitet. Avslöjandet ledde till stort tumult, vilket grannskapet kan vittna om. Hjalmar ska enligt uppgift sedan ha sprungit in på sitt rum (det var redan kväll) och där konstruerat ett rep av lakan med vilket han tog sig ut ur huset med. Detta händelseförlopp är väldans tråkigt och hade tveklöst kunnat undvikas om inte Hjalmars föräldrar (fadern och hans nya fru) betett sig så pass taktlöst som de gjorde. Så här i efterhand är de förstås ledsna, men det är lätt att vara efterklok. Jag är dock ganska säker på att de kommer överrösa Hjalmar med dyra prylar när han återvänder (visst finns oron där, men det mesta tyder på att det är tillfälligt).

Tack och lov är övriga boende i Hjalmars förort relativt sysslolösa (ibland klipps en gräsmatta (nu är det ju dock vinter), någon gång är det företagskonferens) om dagarna. De kan därför hålla utkik efter min vän, och eventuellt också kolla sin trädgårdsbodar efter sjuttonåriga pojkar.

Eftersom detta är ett högst aktuellt och engagerande ämne kommer jag uppdatera så fort jag får ny information om utvecklingen.

Raketer och smällar

Kvällen fortgick på ett underbart vis ända fram till då att Hjalmar verkade finna det lämpligt att bli litet närgången med Albert. Det gillade Albert inte och det hela slutade med att Hjalmar fick en rejäl snyting (fritiden spenderar Albert i boxningsgymmet, så han är en minst sagt bitig pojk), och rusade ut ur bastun upp till huset och slog upp ett ordentligt glas punsch. Klockan hade vid händelsen inte ännu slagit tolv men av hänsyn till båda parter for vi inåt staden och gick där skilda vägar. Jag hamnade i en mindre glamorös förort där jag litet lojt följde fyrverkeriernas väg mot himlavalvet, förföll i självömkan över händelsernas utveckling. Jag begav mig strax hemåt för en god natts sömn.

Det är min innerligaste förhoppning att Albert och Hjalmar kommer försonas i dagarna, det var förstås ett förvånansvärt taktlöst drag av Hjalmar att lägga in stöten just vid det tillfället. Om han nödvändigtvis ville ge sig i kast med sitt hjärtas önskning just den kvällen borde han inte bjudit in oss andra, jag hade givit min fulla förståelse för ett sådant beslut.