Kvällen fortgick på ett underbart vis ända fram till då att Hjalmar verkade finna det lämpligt att bli litet närgången med Albert. Det gillade Albert inte och det hela slutade med att Hjalmar fick en rejäl snyting (fritiden spenderar Albert i boxningsgymmet, så han är en minst sagt bitig pojk), och rusade ut ur bastun upp till huset och slog upp ett ordentligt glas punsch. Klockan hade vid händelsen inte ännu slagit tolv men av hänsyn till båda parter for vi inåt staden och gick där skilda vägar. Jag hamnade i en mindre glamorös förort där jag litet lojt följde fyrverkeriernas väg mot himlavalvet, förföll i självömkan över händelsernas utveckling. Jag begav mig strax hemåt för en god natts sömn.
Det är min innerligaste förhoppning att Albert och Hjalmar kommer försonas i dagarna, det var förstås ett förvånansvärt taktlöst drag av Hjalmar att lägga in stöten just vid det tillfället. Om han nödvändigtvis ville ge sig i kast med sitt hjärtas önskning just den kvällen borde han inte bjudit in oss andra, jag hade givit min fulla förståelse för ett sådant beslut.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Ja, där ser man! Takterna sitter i ser jag. Nog fick han vad han förtjänade, den paddan.
Post a Comment