Återkomsten

Vistelsen i Dubai tycks ha stigit Hjalmar åt huvudet. Han har sen återkomsten lagt sig till med en helt ny attityd. Vid lunchen ska man mata honom med vindruvor och han arbetar knappt under lektionerna pga risken att smutsa ned sig. Albert som under hans frånvaro ångrat sig och velat be om förlåtelse för sitt beteende har inte givits något tillfälle av Hjalmar.
Då vi inte velat nedlåta oss till uppassare har Hjalmar nu tytt sig till Emil, en liten pojke vars självhävdelse inte tagit sig uttryck i de små människornas vanliga gapiga vis.

Han är istället av en annan typ, slicka uppåt sparka neråt, en karriärist, en person att utmärka sig genom strävan. Vi har att göra med en enträgen ung man, som alltså antagit rollen som Hjalmars passopp. Hjalmar är mycket nöjd och vi, hans tidigare vänner, föräras på vår höjd med högfärdiga blickar.

Men jag och Albert lider ingen nöd, ty vår nya klasskamrat Ernst förefaller vara en begåvning utöver det vanliga och därför ett sällskap som egentligen passar oss bättre än Hjalmar.
Vi frågar oss dock vad som kan ha gått snett i Dubai. Hur utvecklades Hjalmars tidigare ödmjuka överlägsenhet till detta? Jag föreställer mig att han så att säga försöker gottgöra för sin läggning, att han vill vara sin far till lags efter besvikelsen han mottog. Albert, som inte velat kännas vid Hjalmars homosexualitet sen incidenten på nyår, hävdar att hans far rätt och slätt fått nog av sin sons tonårsuppror.