Rubriken till trots inleder jag med att berätta litet om julaftonen och dess efterföljande dagar. Min far (mor är död) känner mig uppenbarligen inte särskilt bra, mina julklappar bestod enbart av saker med koppling till mitt gymnasieprogram (t ex en borrmaskin). Den lilla kraftansträngningen du behöver uppbåda för att ta reda på din sons intressen lade han inte ner någon tid på.
Men vidare till annat. Tiden som förflutit sedan terminsavslutningen har betingats av ensamhet så det är med glädje jag ser att nyårsafton är i antågande. Mina kamrater som varit bortresta återvänder hem för vår gemensamma kväll tillsammans. Det är hos vår litet runda vän Hjalmar vi ska tillbringa kvällen, med bastu och bad. Det är för oss något av ett mysterium hur Hjalmar, med sina anor, hamnade på byggprogrammet. Personligen tror jag att det handlar om det inte helt ovanliga tonårsupproret, han beslöt helt enkelt att bryta med familjens långa tradition av pappersvändning för att uppröra sina föräldrar. Vi klagar dock inte, Hjalmar är en mycket god kamrat och hans hus är en tacksam plats att koppla av på.
3 comments:
Talar du om Hjalmar Trahnberg nu?
Vi var faktiskt goda vänner innan han förråde sin klass och blev almänt otrevlgi. Hoppas han råkade ut för en fyrverkeriolycka!
Han har ännu inte velat gå ut med sitt efternamn då oron för terroristattentat är stor i hans familj. Hjalmar har dock nämnt att det under fjärde klass förekom ett tjafs som fullständigt blåste ur proportion.
Ursäkta mig, terroristattentat? Hur menar du?
Förutsatt att vi talar om samma Hjalmar, så skulle jag vilja påstå att hans familj är en förståndig och resonabel familj av god börd. Aldrig att de skulle ägna sig åt sådant trams. Det ryms helt enkelt inte i deras fina gemensamma värdegrund.
Post a Comment